Med det flytande bläcket låter jag bilder flödigt avteckna sig med reservoarpenna, vatten och pensel som en fortsättning av skrivstilsövandet vi lärde i Waldorfskolan.

Tecknandet hjälper mig att se framför mig det motiv jag riktar in mig på vare sig det är en bild eller ett plastiskt föremål.

I tovningen väljer jag helst att arbeta med ull från våra svenska får. Ullens naturliga färger både slukar och reflekterar jlus. Den har en glidande gråskala som kan skapa karaktär av bergarter, kristaller, asfalt, vintrig skog, åkerdiken eller morgondis.

När jag tvingar ullen till form är den ibland samarbetsvillig och ibland så motsträvig att den utmanar mig att tänka om, ta en annan riktning som leder mig in på ännu outforskade banor.

Ett stycke ull vill om naturen själv får råda, gärna låta sig falla och bli till jord. Men först är det människans uppgift att höja och lyfta fram dess förträfflghet till nytta och skönhet. Däri ligger min strävan.

Därefter kan vi med gott samvete låta bli till jord som jord vill bli.